På eftermiddagspromenaden var det två småkillar ute på gatan och busade och jag blev så till mig att jag kröp ur mitt halsband (igen!). Jag är ju så himla glad i folk och då speciellt barn. Pojkarna la sig i diket så att jag fick busa riktigt ordentligt med dem och matte höll inte på att få på mig halsbandet igen för jag var så vild. När vi lämnade dem så ville jag bara stanna kvar, jag vände mig om och försökte springa tillbaka flera gånger. Nu måste matte och husse köpa mig ett nytt halsband för jag håller på att ta mig lös lite då och då.
Jag tycker att det är väldigt otäckt när vi är ute tidigt på morgonen och på kvällarna när det är mörkt och så börjar det "sjunga" i isen. Då vill jag bara vända om hemåt, men matte säger att det är inget farligt att det bara är isen som växer. Jag ser minsann på henne att hon också ser lite skraj ut, men samtidigt är det ett ganska vackert ljud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar